Kommissionsavtal Sverige

Kommissionsavtalet i Sverige reglerar relationen mellan kommittenten (uppdragsgivaren) och kommissionären (den som utför uppdraget) enligt lag (1914:45) om kommission, även kallad kommissionslagen. Kärnan i konstruktionen är att kommissionären handlar i eget namn men för kommittentens räkning — tredje man ingår avtal direkt med kommissionären utan att känna till eller behöva känna till kommittentens identitet.

Kommissionslagen (1914:45) är den primära rättskällan och innehåller tvingande och dispositiva regler om kommissionsrelationens rättsverkningar. Lagen § 1 definierar kommission som ett uppdrag att köpa eller sälja varor för annans räkning i eget namn. Lag § 4 ålägger kommissionären skyldighet att handla med omsorg och iaktta kommittentens intressen. Lag §§ 17-21 reglerar äganderätten till kommissionsvarorna: äganderätten kvarstår hos kommittenten tills leverans och betalning sker. Lag § 36 reglerar delcredere-ansvar — kommissionären kan avtalas åta sig betalningsansvar för tredje mans skulder mot ett förhöjt provisions-arvode.

Kommissionsavtalet skiljer sig på tre grundläggande sätt från handelsagentavtalet. Först: kommissionären handlar i eget namn; agenten handlar i kommittentens namn. Detta medför att kommissionären juridiskt binder sig gentemot tredje man men ekonomiskt är det kommittentens affär. Andra: kommissionslagen (1914:45) gäller för kommission; lag (1991:351) om handelsagentur gäller för agenter och innehåller starkare agentskydd (avgångsvederlag, uppsägningsregler). Tredje: kommissionären har i regel bredare prissättningsbehörighet än agenten eftersom kommissionären faktiskt sluter avtalen.

Kommissionsavtalet har stor praktisk användning i handeln med konsumentvaror, elektronik, textilier och livsmedel. Svenska handelskedjor anlitar ofta kommissionärer för att introducera utländska leverantörers varor på den svenska marknaden utan att leverantören behöver etablera sig i Sverige. Kommissionären tar in varorna, säljer dem och redovisar intäkterna minus provision till kommittenten. Kommissionären bär varken lager- eller kreditrisk (om inte delcredere avtalats).

Skatterättsliga konsekvenser av kommissionsrelationen är centrala. Mervärdesskattelagen (2023:200) behandlar kommissionsförsäljning som en dubbel transaktion: kommittenten anses leverera varan till kommissionären, och kommissionären anses leverera varan till tredje man (köparen). Båda transaktionerna är momspliktiga. Kommissionärens provision faktureras separat med moms. Inkomstskattelagen (1999:1229) beskattar kommittentens rörelseresultat baserat på nettointäkten efter provision. Kommissionärens inkomst är provisionen som utgör skattepliktig intäkt. Korrekt redovisning och löpande kontoavstämning är en förutsättning för att Skatteverket ska acceptera kommissionsarrangemanget.

Kommissionsavtal Sverige används i ett brett spektrum av affärssituationer där en part vill sälja eller köpa varor via en mellanhands kompetens och nätverk utan att mellanhanden behöver avslöja uppdragsgivarens identitet.

Försäljningskommission för utländska leverantörer. Utländska tillverkare och exportörer som vill sälja sina produkter i Sverige anlitar ofta en svensk kommissionär framför att sätta upp ett eget dotterbolag. Kommissionären säljer i eget namn, tar emot betalning, håller lager och redovisar till kommittenten. Branschexempel: tyska maskintillverkare, italienska designföretag, asiatiska elektronikproducenter. Kommissionslagen (1914:45) § 1 ger stöd för konstruktionen; Skatteverket accepterar kommissionsarrangemang om det är kommersiellt motiverat och korrekt redovisat.

Varumärkesinnehavare och återförsäljarnätverk. Varumärkesinnehavare som vill kontrollera prissättning och kundupplevelse utan att sälja direkt anlitar kommissionärer snarare än återförsäljare. Skillnaden mot återförsäljaravtalet är att kommissionären inte förvärvar äganderätten till varorna (inga kreditrisker), medan återförsäljaren köper varorna och bär lagerrisk. Konkurrensrättslig anmärkning: kommissionsarrangemang faller utanför EU:s vertikala gruppundantag 2022/720 (som gäller återförsäljare) eftersom kommissionären inte är köpare utan mellanhand — detta kan ge kommittenten större kontroll över prissättningen utan att bryta mot Konkurrenslagen (2008:579) § 2 eller TFEU artikel 101.

Konsthandelns kommission. Konstgallerier i Stockholm, Göteborg och Malmö hanterar konstnärers verk på kommission — galleriet säljer i eget namn, konstnären (kommittenten) erhåller vederlaget minus galleriets provision (vanligen 40-60%). Kommissionslagen (1914:45) §§ 17-18 säkerställer att äganderätten till konstverken kvarstår hos konstnären tills verket säljs och betalning inkasseras. Galleriet är inte skyldigt att köpa verken utan tar dem enbart på kommission.

Inköpskommission för importörer. En svensk importör anlitar en utländsk kommissionär för att köpa varor i ett tredje land i kommissionärens eget namn (för att utnyttja lokala relationer eller undvika regleringsbarriärer). Inköpskommission är den omvända varianten: kommissionären köper för kommittentens räkning. Kommissionslagen (1914:45) gäller analogt för inköpskommission. Tulllagen (2016:253) och mervärdesskattelagen (2023:200) kap. 2 reglerar momshanteringen vid import.

Finansiella instrument och värdepapper. Fondkommission (mäklare som köper och säljer värdepapper för kundens räkning i mäklarens eget namn) regleras av värdepappersmarknadslagen (2007:528) och Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2017:2. Kommissionslagen (1914:45) har subsidiär tillämpning vid sidan av den finansiella speciallagstiftningen. Mäklarens roll som kommissionär innebär att kunden (kommittenten) äger värdepappren och mäklaren inte bär prisrisken.

Kommission vid fast egendom och bostadsrätter. Fastighetsmäklare som säljer för ägarens räkning är inte formellt kommissionärer (fastighetsmäklarlagen 2011:666 reglerar dem separat), men konstruktionen liknar kommission: mäklaren säljer för ägarens räkning, ägaren ingår köpeavtalet, mäklaren erhåller provision. Vid auktioner: auktionsföretag som Bukowskis och Stockholms Auktionsverk är klassiska kommissionärer — de säljer lösegendom i eget namn för säljarens räkning.

Agri- och livsmedelssektorn. Lantbrukskooperativ som Lantmännen och Arla Foods involverar kommissionsliknande arrangemang där bönder (kommittenter) låter kooperativet (kommissionären) sälja eller förädla produkter. Kommissionslagen (1914:45) gäller i tillämpliga delar; kooperativets stadgar kan innehålla specialregler om prissättning, volymgarantier och insatskapital som kompletterar kommissionslagen.

Kommissionsavtalet i Sverige ska innehålla följande nyckeldelar för att vara rättsligt bindande och praktiskt hanterbart enligt kommissionslagen (1914:45) och avtalslagen (1915:218).

Parternas identifiering och behörighet. Fullständigt firmanamn, organisationsnummer (XXXXXX-XXXX), registrerad adress och behörig firmatecknare för båda parter enligt aktiebolagslagen (2005:551) 8 kap. Kontroll av att vardera parten är behörig att ingå kommissionsavtalet. Kommittenten ska vara ägare till de varor som ska kommissioneras eller ha dispositionsrätt till dem.

Uppdragets art och varornas specificering. Tydlig angivelse om det är försäljningskommission (kommissionären säljer) eller inköpskommission (kommissionären köper) i enlighet med kommissionslagen (1914:45) § 1. Detaljerad varuspecifikation: varuslag, varumärke, artikelnummer, prisintervall. Vagt formulerat uppdrag skapar tolkningstvister om vad kommissionären är behörig att sälja eller köpa.

Geografiskt territorium och exklusivitet. Tydlig angivelse av det geografiska område inom vilket kommissionären är behörig att verka. Vid exklusivitet: uttrycklig klausul att Kommittenten inte anlitar annan kommissionär eller säljer direkt till kunder inom territoriet. Utan exklusivitetsklausul har kommissionären normalt ingen rätt att hindra Kommittenten från parallell direktförsäljning. Konkurrensrättslig prövning: exklusivitetsklausuler kan strida mot konkurrenslagen (2008:579) § 2 vid dominerande marknadsposition.

Provisionssats och beräkningsgrund. Provisionssatsens storlek (procent av nettoomsättning exklusive moms), beräkningsgrunden (bruttopris, nettopris efter rabatter), förfallotidpunkt (vid avslutad affär, vid inkassering, månadsvis). Kommissionslagen § 36 reglerar provisionsberäkning vid kundförlust: provision ska normalt återbetalas om tredje mans betalning uteblir på grund av dennes insolvens. Bestäm tydligt om delcredere-ansvar avtalas (kommissionären garanterar tredje mans betalning mot extra provision).

Äganderätt och separationsprincipen. Kommissionslagen (1914:45) §§ 17-21 är centrala: äganderätten till kommissionsvarorna kvarstår hos Kommittenten under hela kommissionsförhållandet. Kommissionären ska hålla Kommissionsvarorna avskilda från sina egna tillgångar (separationsprincipen). Vid Kommissionärens konkurs: kommissionsvarorna ingår inte i konkursmassan utan tillfaller Kommittenten (§ 19). Praktisk konsekvens: kommissionsvarorna ska fysiskt lagras separat med tydlig märkning som kommittentens egendom.

Redovisningsskyldighet. Kommissionslagen § 10 kräver löpande redovisning från kommissionären. Avtalet ska precisera: redovisningsfrekvens (månadsvis, kvartalsvis), innehåll (specifikation per affär med kundnamn, belopp, datum), provision­beräkning, inkasserade belopp kontra utestående fordringar. Kommissionären ska hålla kommittentens medel avskilda från sina egna (§ 18) och omedelbart redovisa och betala Kommittenten för inkasserade belopp.

Prissättningsbehörighet och rabattbegränsning. Tydliga regler för hur kommissionären sätter priser: fast prislista från Kommittenten, minimipris under vilket Kommissionären inte får sälja, eller fri prissättning. Rabattbegränsning: Kommissionären ska inte bevilja rabatter utöver vad Kommittenten godkänt. Utan reglering riskerar Kommittenten att Kommissionären säljer under kostnadspris. Kreditvillkor mot tredje man: betalningsvillkor som Kommissionären ska tillämpa (vanligen 30 eller 60 dagar netto).

Uppsägning och avslut. Tydliga regler för uppsägningsfrist (vanligen tre månader), villkor för omedelbar hävning (väsentligt avtalsbrott, konkurs, allvarliga överträdelser av kommissionslagen). Vid avtalets upphörande: återlämnande av varor, kundregister och information. Provision intjänad under avtalsperioden: ska utbetalas även om avtalet sägs upp. Konkurrensklausul efter avtalets upphörande: om önskad, kräver skälig kompensation till Kommissionären enligt allmänna avtalsrättsliga principer och eventuellt lag (1991:351) om handelsagentur analogt. Gör gärna ett kompletterande sekretessavtal via forms-legal.com för att skydda känslig affärsinformation.

Tillämplig lag och tvistlösning. Svensk rätt tillämpas; kommissionslagen (1914:45) är primär. Tvister avgörs av behörig tingsrätt eller skiljedomstol vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC) vid B2B-tvister med höga värden. Dröjsmålsränta vid försenad provision: räntelagen (1975:635) § 4 (avtalad ränta) eller § 6 (referensränta plus 8 procentenheter) om ingen annan räntesats avtalats.

Kommissionsavtal Sverige fylls i korrekt genom dessa steg som säkerställer att kommissionsrelationen är rättsligt tydlig och att kommissionslagen (1914:45) uppfylls.

Steg 1 - Identifiera kommittent och kommissionär korrekt. Ange fullständigt firmanamn som det framgår av Bolagsverkets register, organisationsnummer (XXXXXX-XXXX), registrerad adress och behörig firmatecknare med befattning. Kontrollera behörigheten via aktiebolagslagen (2005:551) 8 kap. — VD, styrelseordförande eller den som har firmateckningsrätt. Kontrollera att kommittenten äger de varor som ska kommissioneras, alternativt har dispositionsrätt till dem via annan rättslig grund.

Steg 2 - Definiera uppdraget tydligt. Ange om det är försäljningskommission eller inköpskommission enligt kommissionslagen (1914:45) § 1. Beskriv varorna eller tjänsterna detaljerat: varuslag, varumärke, artikelnummer, prisintervall, eventuella modeller eller serier. Vag beskrivning som 'diverse varor' skapar tolkningstvister om vad som ingår i uppdraget. Ange om kommissionären får sälja alla Kommittentens varor eller enbart ett specificerat sortiment.

Steg 3 - Bestäm territorium och eventuell exklusivitet. Ange tydligt det geografiska område — exempelvis 'Sverige', 'Stockholms och Uppsala län' eller 'Norden'. Avgör om exklusivitet ska gälla: om Kommittenten inte ska anlita annan kommissionär eller sälja direkt inom territoriet, krävs en uttrycklig exklusivitetsklausul. Utan sådan klausul har Kommissionären normalt inte rätt att hindra Kommittenten från parallell direktförsäljning. Beakta konkurrenslagen (2008:579) § 2 och TFEU artikel 101 vid marknadsmässig bedömning av exklusiviteten.

Steg 4 - Fastställ provisionssats och beräkningsgrund. Ange provisionssats i procent av nettoomsättningen (exklusive moms). Definiera beräkningsgrunden: om provision beräknas på bruttopriset (listan) eller nettopriset (efter kundrabatter), och om frakt, förpackning och försäkring ingår eller exkluderas. Provisionsberäkning vid kundförlust: klargör om kommissionären ska återbetala provision vid tredje mans insolvens enligt kommissionslagen (1914:45) § 36. Ange minimiprovision om garanterad minimersättning önskas oavsett faktisk försäljning.

Steg 5 - Reglera äganderätt och separationsprincipen. Kommissionslagen (1914:45) §§ 17-21 är tvingande till Kommittentens förmån: äganderätten kvarstår hos Kommittenten. Ange hur varorna ska förvaras: separat märkta med Kommittentens firma, i avskilt lagerutrymme, och oåtkomliga för Kommissionärens fordringsägare (separationsprincipen). Kommissionären ska inte belasta kommissionsvarorna med pant, säkerhetsrätt eller annan rätt till förmån för tredje man (kommissionslagen § 20).

Steg 6 - Fastställ redovisningsskyldighet och betalningsregler. Specificera redovisningsfrekvens (månadsvis rekommenderas), innehåll i redovisningen (kundnamn, affärsdatum, belopp, provision, inkasserat belopp), format (skriftlig rapport eller digitalt i överenskommet system). Betalningsrutin: Kommissionären ska betala Kommittenten inom X dagar efter utbetald redovisningsperiod för inkasserade belopp. Utestående kundfordringar som Kommissionären inte inkasserat: rapportera och hantera enligt Kommittentens instruktioner. Dröjsmålsränta: räntelagen (1975:635) § 6.

Steg 7 - Reglera prissättning och kreditvillkor. Ange prissättningsbehörighet: fast prislista från Kommittenten, minimipris, eller fri prissättning. Kreditvillkor mot tredje man (kunder): standardbetalningsvillkor (vanligen 30 dagar netto), maximal kredittid Kommissionären får bevilja, hantering vid sena betalningar. Delcredere-ansvar: om Kommissionären ska garantera kunders betalning, ange extra provision för detta ansvar och tydliga villkor för när delcredere-ansvaret utlöses.

Steg 8 - Reglera avtalstid och uppsägning. Ange avtalets löptid: tillsvidare med tre månaders uppsägningstid, fast period ett eller två år med förlängningsklausul. Uppsägningsformat: skriftlig uppsägning per rekommenderat brev eller e-post med läskvitto. Villkor för omedelbar hävning: väsentligt avtalsbrott (exempelvis kommissionärens förskingring av kommittentens medel), konkurs eller ackordsförfarande, grov kränkning av kommissionslagen. Kommissionärens rättigheter vid förtida uppsägning av Kommittenten: intjänad provision för genomförda och pågående affärer.

Steg 9 - Underteckna och bevara avtalet. Avtalet undertecknas av behörig firmatecknare för respektive part i två exemplar. Undertecknande i [Ort Undertecknande] den [Datum Undertecknande]. Bevara originalen säkert; komplettera med eventuella bilagor (prislista, varuspecifikation, territoriebeskrivning) som bifogas och åberopas i avtalet.

Kommissionsavtal Sverige regleras av ett flertal lagar vars krav ska uppfyllas för att kommissionsrelationen ska vara rättsligt giltig och praktiskt hanterbar.

Lag (1914:45) om kommission (kommissionslagen). Kommissionslagen är den primära rättskällan och innehåller tvingande regler om kommissionärens skyldigheter och kommittentens skydd. § 1 definierar kommission: uppdrag att köpa eller sälja varor i eget namn för annans räkning. § 4 ålägger kommissionären omsorgsskyldighet och lojalitetsskyldighet gentemot Kommittenten. §§ 17-21 reglerar äganderätten: kommissionsvarorna tillhör Kommittenten, ska hållas avskilda och ingår inte i Kommissionärens konkursmassa. § 36 reglerar provision vid kundförlust och delcredere-ansvar. Kommissionslagen är från 1914 och delvis föråldrad; analogier till handelsagenturlagen (1991:351) görs i rättspraxis för att fylla ut luckor.

Avtalslagen (1915:218). Kommissionsavtalet är ett konsensuellt avtal som ingås enligt avtalslagens regler om anbud och accept (§§ 1-9). Vid oskäliga avtalsvillkor kan tingsrätten jämka enligt § 36 avtalslagen, särskilt om Kommissionären befinner sig i en svagare förhandlingsposition. Fullmaktsregler (avtalslagen §§ 10-27) kan komma i fråga om Kommissionären agerar som ombud snarare än i eget namn — klargör detta i avtalet för att undvika oklarhet om vem som binder sig mot tredje man.

Köplagen (1990:931). Köplagen gäller för de enskilda köpe- och säljaffärer som Kommissionären genomför med tredje man. Reglerna om varans avtalsenlighet (§ 17), leverans (§§ 6-13), riskövergång (§ 13) och reklamation (§ 32) tillämpas på dessa affärer. Kommissionären är avtalspart mot tredje man och bär därmed direkt rättsansvar för kontraktsbrott i förhållande till köpare/säljare utanför kommissionsrelationen. Kommittenten ansvarar inte direkt mot tredje man; ansvaret hanteras internt i kommissionsrelationen.

Mervärdesskattelagen (2023:200). Kommissionsförsäljning behandlas som en dubbel momstransaktion: kommittenten anses tillhandahålla varan till kommissionären, och kommissionären anses tillhandahålla varan till tredje man (köparen) — båda transaktionerna är momspliktiga (kap. 2 och kap. 7 mervärdesskattelagen). Kommissionärens provision faktureras separat med moms. Korrekt momsredovisning är nödvändig: Skatteverket granskar kommissionsarrangemang, särskilt om de misstänks för momsundandragande (periodisk sammanställning, omvänd skattskyldighet vid gränsöverskridande transaktioner). Inköpskommission vid import kräver hantering av importmoms enligt tulllagen (2016:253).

Räntelagen (1975:635). Vid försenad utbetalning av provision utgår dröjsmålsränta enligt § 4 (avtalad ränta) eller § 6 (referensränta plus 8 procentenheter) om avtalad ränta saknas. Räntan börjar löpa från förfallodagen för provisionen. Kommittenten har rätt att kvitta försenad provision mot eventuella fordringar på Kommissionären (allmänna kvittningsregler; handelsbalken 11 kap. 4 §).

Konkurrenslagen (2008:579) och TFEU artikel 101. Kommissionsarrangemang faller normalt utanför EU:s vertikala gruppundantag 2022/720 (som gäller köp-sälj-relationer med prisrisk) eftersom äkta kommissionärer inte bär ekonomisk risk. Kommittenten kan därmed ha viss priskontroll utan att bryta mot konkurrenslagen. Om kommissionären däremot bär väsentlig ekonomisk risk (exempelvis lagerhållningskostnader, transportrisk, marknadsföringskostnader) kan Konkurrensverket behandla relationen som ett vertikalt avtal och tillämpa konkurrensreglerna fullt ut. Gränsdragningen är central i praxis från Konkurrensverket och EU-domstolen.

Handelsagenturlagen (1991:351). Tillämpas inte direkt på kommission men används analogt vid tolkning av luckor i kommissionslagen, särskilt beträffande uppsägningsrättigheter, avgångsvederlag och skadestånd vid opåkallad uppsägning. Kommissionären kan i viss utsträckning åberopa analogier till handelsagenturlagen om relationen i praktiken liknar ett handelsagentförhållande. Domstolarna gör en helhetsbedömning baserad på avtalets faktiska innehåll och parternas agerande.

Inkomstskattelagen (1999:1229). Kommittentens rörelseresultat beskattas baserat på nettointäkten efter avdrag för provisions kostnader. Kommissionärens provision beskattas som rörelseinkomst. Bokföringslagens (1999:1078) krav om löpande redovisning och räkenskapsmaterial är centrala: kommissionsrelationen ska kunna dokumenteras vid Skatteverkets granskning. Redovisningsskyldigheten i kommissionslagen (§ 10) speglar bokföringslagens krav.

Följande misstag är vanliga vid upprättande och genomförande av kommissionsavtal i Sverige och kan leda till tvister, skattemässiga problem eller att kommissionslagen (1914:45) inte uppfylls.

Misstag 1 - Otydlig gränsdragning mot handelsagentavtalet. Att blanda ihop kommission (kommissionären handlar i eget namn) med handelsagentur (agenten handlar i principalens namn) kan få allvarliga konsekvenser. Handelsagenturlagen (1991:351) ger agenten starkare skydd: avgångsvederlag, uppsägningstider, skadestånd vid opåkallad uppsägning. Om avtalet i praktiken fungerar som ett agentavtal men kallas kommissionsavtal kan domstolen omdefiniera det enligt faktisk konstruktion. Rekommendation: definiera tydligt om Kommissionären handlar i eget namn (kommission) eller i Kommittentens namn (agentur); säkerställ att avtalets praktiska genomförande speglar den valda konstruktionen.

Misstag 2 - Felaktig hantering av äganderätten och separationsprincipen. Kommissionslagen (1914:45) §§ 17-21 kräver att kommissionsvarorna hålls avskilda från Kommissionärens egna tillgångar. Att blanda kommissionsvaror med Kommissionärens egna lager riskerar att varorna anses tillhöra Kommissionären vid dennes konkurs eller utmätning. Rekommendation: fysisk separation av kommissionsvaror, tydlig märkning som Kommittentens egendom, separata lagerlokationer eller åtminstone tydliga hyllmärkningar. Vid Kommissionärens konkurs: bevaka konkursboets hantering av kommissionsvarorna omedelbart.

Misstag 3 - Otydlig provisionssats och beräkningsgrund. Otydlighet om om provisionen beräknas på bruttopriset eller nettopriset (efter kundrabatter), om provision ska betalas på obetaldra fordringar (kreditförluster), och när provisionen förfaller kan leda till långdragna tvister. Rekommendation: ange exakt provisionssats i procent, definierat beräkningsunderlag (nettoomsättning exklusive moms efter kundrabatter och returer), förfallodagen (exempelvis 30 dagar efter utgången av redovisningsperioden), och hantering av kreditförluster (provision återbetalas i proportion till icke inkasserat belopp per kommissionslagen § 36).

Misstag 4 - Bristfällig redovisningsskyldighet. Kommissionslagen (1914:45) § 10 kräver löpande redovisning. Avsaknad av specificerade redovisningskrav — frekvens, innehåll, format — kan leda till att Kommittenten inte kan kontrollera om provision är korrekt beräknad. Rekommendation: månadsvis skriftlig redovisning med specificerade transaktioner per kund (namn, datum, belopp, provision, inkasserat belopp). Kräv digitalt dataformat (Excel, CSV) för effektiv avstämning. Behåll rätten till revision av Kommissionärens böcker för att kontrollera kommissionsaffärerna.

Misstag 5 - Felaktig momshantering. Kommissionsförsäljning behandlas som dubbel momstransaktion (kommittent säljer till kommissionär; kommissionär säljer till tredje man) per mervärdesskattelagen (2023:200). Att missa denna dubbla transaktion och enbart redovisa kommissionärens provision som momspliktig kan leda till bristande momsredovisning. Rekommendation: säkerställ att momsen redovisas korrekt för vardera transaktionen; vid gränsöverskridande kommission: kontrollera reglerna om omvänd skattskyldighet och VIES-rapportering till Skatteverket.

Misstag 6 - Avsaknad av konkurrensrättslig prövning av exklusivitetsklausuler. Exklusivitetsklausuler i kommissionsavtal kan strida mot Konkurrenslagen (2008:579) § 2 eller TFEU artikel 101 om marknadsandelarna är tillräckligt stora. Om Kommitionären bär ekonomisk risk (lager, marknadsföring, transport) kan relationen omdefineras som ett vertikalt avtal med full konkurrensprövning. Rekommendation: begränsa exklusivitetens geografiska och tidsmässiga räckvidd; konsultera Konkurrensverkets riktlinjer; säkerställ att Kommissionären verkligen inte bär väsentlig ekonomisk risk om konstruktionen ska behålla kommissionskaraktären.

Misstag 7 - Ingen reglering av delcredere-ansvar. Utan delcredere-klausul bär Kommissionären inget ansvar för tredje mans betalningsoförmåga; kreditförluster bärs av Kommittenten och provision reduceras per kommissionslagen (1914:45) § 36. Om Kommittenten vill att Kommissionären ska garantera kunders betalning krävs uttrycklig delcredere-klausul mot extra provision. Avsaknad av reglering skapar osäkerhet om Kommissionärens ansvar vid kundkonkurser. Rekommendation: bestäm om delcredere ska avtalas, ange i så fall extra provisionssats och tydliga villkor för när delcredere-ansvaret utlöses (exempelvis kundens konkursansökan, dom om betalningsoförmåga).